we had fire in our eyes, in the beginning.

jahopp, då sitter man här på lunchen & är lite smått irriterad må jag säga, blir bara uttjatat med små psyk-pikar! ser bara fjantigare & fjantigare ut! man gör misstag, men ska man gå & älta dom dag ut & dag in? det blir ju inte bättre då direkt, man mår ju bara sämre?! "åååh, va dum i huvet jag är, jag har sån ångest, hur kunde jag,jag fattar inte varför" kanske sitta & tjuta hela kvällarna också?! det blir ju varken bättre för sig själv eller andra runt omkring!
när man inser själv att man är en idiot så anser jag att man har lärt sig nåt, man måste ju gå vidare, men man har ju alltid sina misstag i bakhuvet nånstans? man är ju faktiskt människa!

jag gör vad jag vill, gjorde vad jag ville
 även om man tänker lite knäppt ibland, eller vad säger du tessa? :D
jag sårade nån
och det är att jag har SÅRAT nån jag har ångest för
själva grejjen jag gjorde kan man leva med & skratta åt, vilket jag gör!
men inte lätt alls att leva med att man har sårat nån man bryr sig om!
 jaghar sagt förlåt & går vidare thats it!

tack, hej!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0